German-born American Hudson River School Painter, 1830-1902 Bierstadt was born in Solingen, Germany. His family moved to New Bedford, Massachusetts, in 1833. He studied painting with the members of the D??sseldorf School in D??sseldorf, Germany from 1853 to 1857. He taught drawing and painting briefly before devoting himself to painting. Bierstadt began making paintings in New England and upstate New York. In 1859, he traveled westward in the company of a Land Surveyor for the U.S. government, returning with sketches that would result in numerous finished paintings. In 1863 he returned west again, in the company of the author Fitz Hugh Ludlow, whose wife he would later marry. He continued to visit the American West throughout his career. Though his paintings sold for princely sums, Bierstadt was not held in particularly high esteem by critics of his day. His use of uncommonly large canvases was thought to be an egotistical indulgence, as his paintings would invariably dwarf those of his contemporaries when they were displayed together. The romanticism evident in his choices of subject and in his use of light was felt to be excessive by contemporary critics. His paintings emphasized atmospheric elements like fog, clouds and mist to accentuate and complement the feel of his work. Bierstadt sometimes changed details of the landscape to inspire awe. The colors he used are also not always true. He painted what he believed is the way things should be: water is ultramarine, vegetation is lush and green, etc. The shift from foreground to background was very dramatic and there was almost no middle distance Nonetheless, his paintings remain popular. He was a prolific artist, having completed over 500 (possibly as many as 4000) paintings during his lifetime, most of which have survived. Many are scattered through museums around the United States. Prints are available commercially for many. Original paintings themselves do occasionally come up for sale, at ever increasing prices.  Related Paintings of Albert Bierstadt :. | Deer and River | Sierra Nevada Morning | The Wetterhorn | Haying, Conway Meadows | The Trappers Camp |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Francis Coates Jones
1857-1932
Johann Carl Wilck
Johann Carl Wilck (1772 - 1819)